Kan man plocka strumpor utan att bli irriterad?

De där strumporna … de hamnar överallt. Prickiga, stinkande, randiga, smutsiga … en gång låg det till och med en strumpa på lampskärmen! Men var kommer den där irriterade skavande känslan ifrån egentligen? Och har den verkligen med strumporna att göra?

Vi vet hur vi vill ha det hemma. Och inom vilka ramar toleransen sträcker sig. Men ibland kommer tjatet och irritationen. När du eller jag blir den som drar det stora lasset. Som plockar alla strumpor och dessutom byter de trasiga lamporna.

Men vad handlar irritationen om … egentligen?

Handlar den verkligen om rättvisa och om att vi inte tolererar att bli någons dörrmatta? Är det meningsfullt och funktionellt att sträva efter rättvisa? Handlar irritationen i grund och botten om oss själva och våra egna issues?

Vad händer om vi gör ett experiment? Om vi istället för att fokusera på andras brister och slarv tittar in i oss själva. Andra människor kan vi ju inte förändra, men vi har däremot ett helt liv på oss att förändra oss själva och bli bättre människor.  Så vad finns bakom vår rädsla för att bli utnyttjade och orättvist behandlade? Kan det vara så långt långt därinne finns en väl gömd osäkerhet för att inte duga. En osäkerhet som tar sig utryck i att vi söker fel hos andra och i omgivningen. Fel som lägger ansvaret för den inre frustrationen utanför oss själva. En ganska smart strategi! Men tyvärr inte en strategi som utvecklar oss och gör oss till bättre människor. För om våra nära och kära börjar plocka upp sina strumpor och om kollegan på jobbet börjar komma tid till mötena dröjer det inte länge innan vi hittar andra saker att irriteras över. Negativa känslor har en tendens att sprida sig när vi inte gör något åt dem.

Hur ska vi göra med strumporna då?

Vi har tidigare i bloggen tittat på våra liv ur ett större perspektiv och haft ett resonemang som lett fram till att syftet med vår existens handlar om utveckling, om att bli en bättre version av oss själva. Ur det perspektivet handlar plötsligt strumporna om oss själva och vårt ansvar att ta hand om det som triggar vår irritation. Att inse att vår irritation över andras beteenden hänger ihop med vår egen osäkerhet. En osäkerhet som vi själva är ansvariga för att jobba med.

Men om vi föreställer oss att vi tagit ett krafttag och jobbat  bort vår inre frustration och osäkerhet, hur hade vi då gjort med strumporna? Hade de plockats upp med kärleksfulla händer? Eller med bra musik i earpodarna? Eller hade vi bjudit strumpägarna på en kopp te och kollat om det fanns en annan lösning?

Att välja hur vi vill vara

Livet är fullt av val! Det fina är att vi inte bara kan välja vad vi ska äta till lunch, vi kan även välja hur vi vill utvecklas till att vara och känna – inför andra och inför oss själva.

Du som vill, ta gärna en titt på den här livsguiden som handlar om vårt inre utvecklingsarbete, så fortsätter vi nästa gång vi hörs.

 English: Fear strategy
 Swedish: Rädslostrategi

Om du inte hängde med i hela resonemanget, läs gärna bloggen från början.

Text: Titti Nordieng (texten är fritt formulerad baserat på Tom Campbells teori – My Big Theory of Everything)